Tar bort bloggen
..
Hej, förlåt för att det inte har kommit upp några nya delar. Men jag tänker at en paus och börja med min andra novell. Jag länkar bloggen här när den är klar, absolut.
Lovisa
The Chance to dream - Del 7
”Tack” Sa jag och nickade
Jag åt snabbt upp min frukost och sprang sen och gjorde mig iordning.
Dagen gick rätt segt. Jag satt för det mesta i soffan för mig själv och funderade. Jag ville ju så gärna. Men samtidigt, mamma var rädd om mig, jag var den enda hon hade kvar förutom pappa som låg i koma och troligen inte skulle klara sig... Ja, det var mycket tankar. Jag kände mig lite egoistisk när jag bara tänkte massa tankar om hur synd det skulle vara om mig om jag inte fick, det var ju faktiskt inte mest synd om mig just nu. Mamma som för bara ett halvår sen förlorat båda sina föräldrar plus syster och systerdotter i en bilolycka. Sen att hon förlorar en dotter och mannen och nästan sig själv. Herregud vad jobbigt.. Jag hade inte tänkt på det. Gud vilken hemsk dotter jag var.
”Mat!” Ropade Thomas ändå till slut efter en lång dag av en massa funderingar
Jag slog ihop skrivblocket och gick in och la det i min väska innan jag satte mig vid bordet. Jag tog mat som idag var Pasta
Carbonara. Jag började snabbt äta medan dom andra tog mat.
”Jaha” Började mamma efter en lång stund ”Miranda”
Jag ryckte till och såg upp mot mamma
”Va?” Sa jag försiktigt ”Ja, jag är med” Sa jag sen snabbt när mamma kollade på mig med den sura minen
”Jag har under dagen funderat på det här med skivkontrakt” Började mamma sen
Jag nickade kort
”Jag har efter en massa funderingar och prat med Mayas föräldrar tagit ett beslut”
Jag svalde hårt. Mamma kollade allvarligt på mig. Snart byttes den minen till ett leende
”Det klart du får ta det!” Sa hon
Jag rusade upp och kramade mamma ”Tack tack tack!” Sa jag
”Haha, varsegod!” Sa hon och log
Jag satte mig ner igen och åt upp snabbt upp maten.
”Jag går och mejlar dom” Sa jag och tog undan tallriken.
Jag gick in till datorn och började skriva mejlet
”Hej!
Jag har nu funderat ett tag på erat alternativ om ett skivkontrakt och jag har nu kommit fram till ett beslut tillsammans med min familj och vänner. Ja, jag vill jättegärna ha ett skivkontrakt. Ja, jag tackar alltså ja.
Det vore bra om ni hörde av er så snarast som möjligt om ni fortfarande har lust. Om ni vill ha några röstprover eller något så kan ni mejla det också. Har nämligen några låtar på lager just nu.
Det var väl det
/ Miranda”
Och skicka! Så klart. Jag lutade mig bakåt och log stolt.
------
Jo, jag insåg att del 7 vart jättekort! Och ska jag vara ärlig så har jag inte haft lust, eller ork till att skriva. Men jag fick ändå ihop en kort del 7. Men jag har bestämt mig för att lägga denna på is ett tag (och Josefine, den blir blöt om vi lägger den på vatten). Jag kommer skriva när jag får lust. Kommer absolut inte avsluta den men delarna kanske kommer med lite större mellanrum. Bara så att ni vet det. Självklart ska jag försöka så gott jag kan (:
Jätteroligt när ni komenterar, verkligen, älskar det!
The Chance to dream - Del 6
”Va.. Vad sa du?” Stammade jag fram osäkert
”Skivkontrakt!” Sa Maya ännu en gång glatt
”Skiv.. Skivkontrakt?” Stammade jag fram ännu en gång
”Ja, precis”
”Kan man få det?” Frågade jag utan att stamma denna gången men med samma osäkerhet i rösten ”Jag menar, bara via youtube?”
”Ja” Sa Maya ”Du har väl hört talas om Justin Bieber?”
”Ja..?”
”Han blev känd via youtube”
”Ja.. Det vet jag” Sa jag med lite säkrare röst
”Du får ett skivkontrakt, åker på en turné och träffar Justin Bieber. Ni får små söta barn som ska heta Jarla och Jonny.... Åhh så sött” Hon tog mig på axlarna
Jag puttade bort hennes händer
”Neej, abslout inte..” Sa jag ”Han är...”
”Han är vadå?” Maya log retsamt
”Han är inte min typ..” Sa jag tillslut
”Han är för söt för dig?” Frågade Maya och log
”Kanske det..”
”Just det ja” Sa hon och skrattade
”Men om jag nu skulle åka ut på turné följer du med mig och du blir tillsammans med Justin” Sa jag och log
”Ärligt, får jag?” Maya började hoppa runt i cirklar
”Lugn nu” Sa jag och skrattade ”För det första kanske inte äns nån kommer se på klippet, men om det nu skulle hända så kanske jag inte alls får skivkontrakt”
”Vad säger du för nåt?” Avbröt Maya mig
”Vänta” Sa jag och fortsatte ”Men skulle det nu vara så att jag får skivkontrakt och åker på turné så är det en väldigt liten chans att jag skulle träffa på Justin Bieber!”
”Men..?” Frågade Maya
”Men om jag skulle det så får du honom!” Jag skrattade
”Jippie!” Skrek Maya och började ännu en gång hoppa runt i cirklar
Jag tog tag i hennes händer och båda började hoppa omkring.
”Hemma!” Ropade Maya när hon och jag kom in igenom dörren ”Eller typ.. här iallafall”
Vi hade vart ute på stan och shoppat, jag hade köpt en babyblå, tunn tunika, ett par vita jeans och en väska. Maya hade köpt en väska, en likadan som min fast en annan färg och ett par jeans. Sen hade vi ätit lunch på nåt snabbmatsställe och hängt med några killar vid skateboardparken. Alla hade försökt impa på oss med hjälp av sina skateboardtrick, Maya hade gått på det lite grann men inte jag. Ingen av dom var särskilt snygga egentligen.
”Hej på er!” Mamma vände sig om från disken hon höll på med
Jag kollade mig runt i våran lägenhet, som vi kallade det. Thomas och Karin syntes inte till. Det hade Maya tydligen också upptäckt.
”Vart är mamma och pappa?” Frågade hon osäkert medan hon tog av sig dom rosa conversen. Jacka behövde man inte såhär års.
”Dom är hos terapeuten och pratar om din systers bortgång”
”Men.. varför fick inte jag följa med..?” Frågade Maya och sänkte ner huvudet
”Det var bara föräldrarna som skulle dit nu” Sa mamma och log smått
”Men mamma” Inflikade jag ”Ska inte du dit?”
”Jo, jag har vart där redan” Sa hon och hennes leende försvann
”Men jag och Miranda då” Sa Maya ”Kommer inte vi också få prata om det?”
”Jo, ni kommer få gå dit ensamma” Sa mamma och log ännu en gång, försiktigt ”Ni får välja om ni vill gå dit var för sig, eller att båda går dit samtidigt”
Jag såg på Maya. Hennes tidigare leende var nu förvandlat till en hängig, ledsen min.
”Vad tycker du?” Sa jag efter en stund för att lätta upp stämningen lite
”Jag vill gå dit med dig” Sa hon ”Om du vill alltså?”
”Abslout!” Sa jag
Maya sträckte fram armarna, som ett tecken på att hon ville ha en kram. Jag gav henne en kram.
”Tack” Mumlade hon
Jag log
”Middagen är serverad!” Ropade Thomas utifrån köket
Jag hörde kastruller som slamrade och stolar som brakade.
”Ska vi gå ut dit?” Frågade Maya och kom och satte sig bredvdi mig där jag satt på min säng
”Ja” Sa jag och log
Vi gick ut till allrummet där mamma, Karin och Thomas redan satt. Det osade köttgryta över hela lägenheten och man kunde riktigt känna den goda smaken när man luktade. Thomas höll för tillfället på att lägga upp mat till sig medan mamma
och Karin satt och pratade om hur viktigt det var att spara på miljön och inte slänga lampor och annat elskrot i naturen.
Jag fnös åt dom och kollade sen på Maya som skrattade.
”Slå er ner min fantastiska damer” sa Thomas och löjlade sig
”Snälla pappa...” Sa Maya och suckade medan vi satte oss på en varsin stol.
Thomas började lägga upp mat till mig
”Tack tack tack” Sa jag efter en liten stund
Thomas slutade hälla upp åt mig. Genast började han hälla upp till Maya.
Han hällde färdigt till henne också. Sen satte han sig på sin plats och började äta han också.
”Miranda!” Maya kom inrusande senare, klockan var 23.00 ”Miranda!”
Jag vände mig sömnigt om där jag satt i sängen och smsade
”Är det..?” Frågade jag sakta
”Du vet klippet vi la upp?” Frågade hon glatt
Jag nickade
”Det har setts av över 1000 stycken på en dag och all älskar det!”
”Jaha..” Sa jag och fattade inte riktigt
”Varav en är ett skivbolag som vill ha skivkontrakt med dig!” Sa hon ”Fattar du hur stort det här är eller?”
Då fattade hjärnan äntligen
”Jaaaa” Skrek jag
Vad står på?!” Mamma kom inrusande
”Ett skivbolag har kollat på klippet där jag sjunger och vill ha skivkontrakt med mig!” Sa jag och hoppade runt i små cirklar
”Va!?” Skrek mamma och titta på mig allvarligt
”Ja” Sa jag lugnt och log
”Vi måste ta och prata om det här” Sa mamma ännu en gång allvarligt
”Men...” Sa jag ”Snälla..?”
”Vi pratar om det här imorgon” Sa mamma och travade ut. Hon stannade upp och vände sig om i dörröppningen ”Sov nu flickor”
Vi nickade kort och Maya stängde av datorn. Vi gick och la oss i varsin sängkanten
”Godnatt” Sa jag
”Godnatt” Mumlade Maya, hon sov nästan
Det tog ett tag för mig att sova. Alla tankar som hade spridit sig, fick jag inte ta emot skivkontraktet? Varför ville inte mamma det? Vad hade hon emot det?
”Godmorgon stumpan” Mamma drog bort mitt hår från ansiktet
Jag öppnade sakta ögonen. Nej, mamma. Jag vände mig om igen och låtsades somna om.
”Men gumman..” Började hon
”Jag vill inte ha med dig och göra just nu” Sa jag irriterat ”Gå!”
”Men gumman” Sa mamma och satte sig ner på sängkanten
”GÅ!” Skrek jag och jag riktig kände hur mamma hoppade till
”Okej okej” Sa mamma och reste sig
Jag suckade tungt. Hur kunde jag göra såhär mot mamma? Som om hon inte hade tillräckligt med bekymmer som det var. Men ändå, det här med skivkontraktet betydde mycket för mig. Det visste hon.
Jag suckade återigen och satte mig sakta upp i sängen. Maya var inte där. Jag måste ha varit för inne i mitt tänkande för att tänka på att hon gick upp. Jag ställde miig upp och drog på mig min ljusrosa One Piece. Sen gick jag sakta ut mot allrummet.
Mamma nickade en aning surt mot mig när jag kom ut. Jag ignorerade henne och satte mig vid bordet, bredvid Maya och mittemot Thomas. Jag tog en macka och började bre den.
”Så” Började mamma med en aning nerstämd ton ”Du ville fråga mig något eller?”
Först ignorerade jag henne. Men det gick lixom inte. Jag kände hennes brännande blick genom overallen och såg tillslut upp mot henne.
”Va, pratade du med mig?” Sa jag som om jag inte visste vem hon pratade med
”Äh lägg ner” Sa mamma
”Ja, lägg ner nu” Sa Thomas och härmade mamma larvigt
”Inte läge nu” Sa Karin och blängde ilsket på sin man
Thomas tog händerna i luften och nickade
”Miranda!” Nästan skrek mamma
Jag kände hur jag hettade till och jag vart röd i ansiktet när allas blickar var mot mig. Jag kunde inte hålla tyst länge till.
”Okej” Sa jag tillslut ”Mamma...” Jag pausade upp
Mamma gjorde någon gest om att jag skulle fortsätta
”Få... Få..” Började jag. Det var så svårt ”Får jag ta emot skivkontraktet som skivbolaget gav mig igår?”
Mamma såg länge på mig innan hon vände sig mot Karin.
”Det här får du klara själv den här gången” Sa hon och backade
Mamma stod länge tyst
”Jag ska fundera under dagen” Sa hon tillslut
----
Det var del 6 det. Vad tycks? Komentera!
The Chance to dream - Del 5
Allihopa satt och fikade väldigt länge. Klockan hann bli 21.50 innan vi insåg att klockan var så mycket.
”Kanske ska sova snart?” Frågade Karin plötsligt
”Ja, nog bäst det” Sa mamma och reste sig upp ”Är sovrummen där borta?” Hon pekade mot tre dörrar som jag inte sett tidigare
”Kanske” Sa jag
Jag reste mig upp och gick dit. Jag öppnade ena dörren och såg in.
”Ja, två sängar här inne” Sa jag
Maya gick efter
”En här inne” Sa hon
Jag hade hunnit gå till den tredje
”4 här inne” Sa jag
"Okej, jag kan sova ensam” Sa mamma
”Okej, jag och Maya kan sova i det med två” Sa jag ”Eller?” Jag vände mig mot Maya
”Ja, visst” Svarade hon glatt
”Då tar jag och Thomas det sista” Sa Karin
”Knack” Lät det på dörren
Jag gick och öppnade. Där stod Emily med mammas och mina grejer.
”Tack” Sa jag och tog emot det
Emily nickade och gick iväg
Jag gav mammas grejer till mamma och tog mina grejer och gick in till mitt och Mayas rum. Jag la grejerna på en stol och gick sen ut för att säga godnatt till mamma. Mamma väntade på mig där utanför
”Godnatt” Sa jag och kramade henne
”Godnatt min söta, starka älskling” Sa hon och kramade om mig
Vi släppte efter 1 minut och gick in till varsitt rum. Maya satt redan på en av av sängarna så jag tog den andra. Jag klädde av mig och satte på mig min vita sovtröja med små ljusrosa hjärtan på. Jag hoppade ner i sängen och under det varma täcket.
”Godnatt” Sa jag och vände mig till Maya
”Godnatt..” Mumlade hon, hon sov nästan
Jag log för mig själv och la mig till rätta. Efter 5 minuter sov jag som en stock.
”Miranda?” Jag öppnade sakta ögonen och såg Maya stå och väcka mig
”Hur mycket är klockan?” Mumlade jag
”Halv tio, alla är uppe”
Nu vaknade jag ordentligt
”Saga!” Sa jag
Jag hade drömt om henne, att hon fanns och inget av detta hänt.
Jag suckade tungt, den drömmen var inte sann, Saga var död på riktigt.
”Miranda jag kom på världens bästaste idé” Sa Maya glatt
”Va.. vadå?” Frågade jag och log smått
”Du kan sjunga in videor som jag filmar och sen lägger vi upp dom på youtube!” Sa hon och log varmt
”Hmm, ja kanske, men jag har ingen låt..” Sa jag bekymrat
”Nej, men det fixar vi på nolltid, jag hjälper dig att skriva en” Sa hon
”Okej, vi tar det efter frukost” Sa jag
Maya nickade.
Jag tog på mig ett par mjukisbyxor under linnet. Sen gick både jag och Maya ut och till allrummet.
”Godmorgon tjejer” Sa mamma och log
”Morron” sa jag och satte mig vid det dukade bordet. Det var större idag, vi hade nog fått ett större som passade oss.
”Varsit ägg till damerna” Sa Thomas och gav varsit ägg till mig, Maya, mamma och Karin
”Stiligt älskling” Sa Karin och Thomas gav Karin en öm kyss
”Sluta äckla er..” sa Maya ”Ni är faktiskt 45”
”Okej okej lilla gumman” Sa Thomas och satte sig ner bredvid Karin
”Jag och Maya ska skriva en låt som jag ska sjunga och sen ska vi lägga ut den på youtube” Sa jag och skrattade lätt
”Jaså, vem har gett er tillåtelse till det?” Frågade mamma lite surt men också vänligt
”Du” Sa jag starkt ”Mamma snälla?”
Mamma kollade på Karin och Thomas som nickade
”Okej, visst” Sa mamma och log ”men ni måste visa videon för oss först” Hon tog en tugga av ägget
”Visst” Sa jag, ägget slank ner fort
”Tack för frukosten” Jag ställde undan tallriken och sprang snabbt in till vårat rum. Jag bytte om till blåa jeans, ett linne och en rosa magtröja. Sen sprang jag snabbt ut
”Maya skynda dig” Hann jag säga innan jag försvann in på toaletten för att borsta tänderna, sminka mig och gå på toa. Jag var klar efter 10 minuter. Jag sprang då in i vårat rum där Maya stod och borstade tänderna. Jag kolla lustigt på henne.
”Vadå..?” Sa hon ”Det var ju upptaget på toan och du sa att jag skulle skynda mig” Hon brast i skratt.
Jag med. Vi skrattade en stund tills Maya kom på att hon var tvungen att gå och spotta ut tndkrämen.
”Kommer snart” Sa hon, fortfarande skrattandes
”Haha, okej” Sa jag och plockade fram papper och penna så länge
Jag började fundera över vad som kunde tänkas att låten skulle handla om. Kärlek? Vänskap?
Maya kom snart tillbaka
”Vi sätter oss här” Sa hon och vi satte oss vid ett litet bord som stod i ena hörnet av rummet
”Så, vad ska den handla om?” Frågade jag
”Kärlek?” Frågade Maya och log mot mig
”Nananananan” Började jag
”Det är en bra melodi” Sa Maya
”Summer Love isn't meant to be. And it's only a fantasy.. That's what everyone's tellin' me...” Började jag
”Jaa” Skrek Maya ”Vi har det”
”Stay My Baby” Fortsatte jag ”Det får den heta!”
”Even though it's a little rushed..” Fortsatte Maya
”Jaaa!” Skrek jag
Vi fortsatte att skriva hela låten. Den var klar på en timme
”Okej, hämta videokameran så förbereder jag mig” Sa jag och puttade in stolen som jag just suttit på mot bordet
”Okej” Maya gick ut till allrummet och hämtade den.
Jag sjöng igenom låten ännu en gång innan Maya kom tillbaka med filmkameran i handen.
”Redo Miranda?” Frågade hon och log
”Tror det..” sa jag lite osäkert men ändå glatt
”Vad bra” Sa Maya och satte på videokameran ”Då kör vi”
Jag nickade, tog ett djupt andetag och tog ton
”Jättejättebra!” Sa Maya medan hon stängde av videokameran
”Jag vet inte jag...” Sa jag men kunde inte hålla mig för skratt, de var ganska bra, det visste jag
”Jo” sa Maya och log
”Okej.. Lite bra kanske det var” Sa jag och kollade ner i backen
”Neej, jättebra!” Sa Maya strängt ”Kom så går vi och visar för dom andra nu”
Vi gick ut ur rummet
”Lystring lystring!” Ropade Maya ”Dom som vill se denna fantastiska video när denna fantastiska tjej sätter sig i soffan. NU!”
Inte förrens efter att Maya hade sagt ”Nu” reagerade alla. Dom rusade till soffan. Jag skrattade.
Maya kopplade in videokameran i tv:n och satte sen på videon.
”Jättebra!” Sa alla föräldrar i kör
”Får vi lägga upp den nu?” Frågade jag och log
Mamma kollade på Karin som nickade
”Visst” Sa hon och log
”Tack” Sa både jag och Maya i kör och vi gick in till vårat rum
Maya slog upp youtube på internet
”Vänta” Sa jag ”Vi måste ha ett konto”
”Ja, men det fixar vi” Sa Maya och tryckte på ”Bli medlem”
”MiMa kanske?” Sa hon sen
”Prova”
Maya provade. ”Det finns redan” Sa hon och suckade
”MirMa?” Frågade jag
”Jag provar” Hon provade en gång till ”Jaa, det funka”
”Bra” Nu ska vi bara ladda upp filmen
Jag har aldrig varit teknisk så jag stod bara där och gapade medan Maya fipplade med en massa knappar och sladdar.
”Och överför” Sa Maya efter en stund och klappade med händerna
”Bra” Sa jag och log ”Kan alla titta på den nu?”
”Jaa” Sa Maya ”Hoppas du får ett skivkontrakt nu!”
---------
Det var del 5 det. Vad tycks?
Komentera! Vad kan jag göra bättre?
Sprid gärna bloggen vidare, jätteroligt med nya läsare (:
Förlåt
Förslag? Behöver verkligen det^^
Sprid gärna bloggen vidare, vill ha fler som läser (:
The Chance to dream - Del 4
Saga's kropp låg nu på en bår stor för en vuxen, iskall och nästan lila. Läkarna fipplade med massa maskiner. Jag och mamma stod och grät. Allting var kaos.
”Dom från dödsavdelningen kommer snart” Sa Emily när hon kom till oss
Mamma nickade kort mellan en hulkning och fortsatte sen gråta.
Det kom två läkare med filtar som dom skulle lägga över henne.
”Vänta” sa mamma ”Låt mig få säga en sista sak till henne”
Läkarna nickade och mamma gick fram till Saga.
”Älskade lilla vän. Du har idag lämnat oss. Mamma, pappa och din syster, Miranda, kommer alltid sakna dig. Tack för att du fanns den tid hos oss du hann. Tack Saga”
Mamma pussade henne en sista gång på pannan och backade sen. Jag gick fram, gav henne en kram och gjorde ett peacemärke på hennes hjärta med fingrarna, så som vi alltid gjort, varje kväll. Sen backade jag också. Läkarna gick fram och täckte henne med 4 filtar.
Snart öppnades dörrarna och 2 personer klev in. Jag antog att det var dom från dödsavdelningen. Tjejen som stod vid dörren pekade mot vårt håll och människorna kom mot oss.
”Din dotter?” Frågade den ena som var en dam runt 50
Mamma nickade.
Den andra, som var en man runt 55, hade redan gått fram till Saga och undersökt.
Kvinnan gick nu också fram till henne och granskade henne noga.
”Ja, vi tar med henne” Sa mannen med dov, bullrig röst.
Kvinnan nickade och dom båda tog tag i varsin ände och gick ut. Mamma och jag gick ut i korridoren och såg efter dom svarta skepnaderna som bara blev mindre och mindre, korridoren tycktes vara oändlig.
Mamma och jag gick in till rummet igen, till den plats där Sagas bår hade stått, nu var det bara golv, grönt sjukhus golv.
”Kom” Sa Emily ”Ni ska få gå till ett annat rum, ett rum där ni bara kan slappna av ett tag”
Hon tog oss på axlarna och vi började gå.
Efter att vi hade gått i korridoren i tre minuter kom vi till ett rum, lite roligare än dom andra. Det var ljusgula väggar och svart golv. Mitt i rummet stod ett bord med fyra stolar omkring, i ena hörnet var det en soffa med ett litet bord framför. I ett annat hörn var det ett till litet rum. Det var frostat glas på det fönster som fanns. Jag gick fram och kollade på dörren in till rummet ”Toalett” Stod det på en vit träbit.
Jag satte mig i soffan. Mamma kom strax efter.
”Det kommer komma in en till familj, en mamma, en pappa och en dotter på 14 år, dom har nyligen förlorat sin dotter och syster, som var 6 år. Ni kanske kan prata med dom och dela era tankar”
Mamma och jag nickade och satte oss ner i soffan. Emily gick ut.
Efter ungefär 10 minuter kom det in en familj, ledsna och hängiga. En mamma, en pappa och en dotter som såg ut att vara, precis som Emily sagt, 14 år. Dom gick fram till soffan, utan att ens göra nåt tecken på att dom hade märkt oss. Dottern satte sig bredvid mig medan föräldrarna satte sig bredvid mamma.
Jag granskade tjejen noga, ljusblont hår, bruna ögon och ganska smal. På grund av allt smink hon hade i ansiktet såg hon mycket äldre ut än vad hon var.
Hon tittade plötsligt upp. Hennes ansikte såg helt förskräckligt ut efter allt smink som kletats ut av alla tårar, men jag försökte få bort det och gav istället ifrån mig ett svagt leende. Hon log svagt tillbaka.
”Miranda” Sa jag och log lite större
”Maya” Sa hon och rätade på sig lite
Jag hade slutat gråta nu, det skulle ju ändå inte löna sig, Saga kommer inte tillbaka.
Maya drog med fingret under ögat, det var svart. Hon fick en chockad min, och sprang direkt till toaletten.
Medan jag väntade på att hon skulle komma tillbaka kollade jag mot mammas håll. Hon och Mayas föräldrar satt och pratade. Jag såg att mamma kunde slappna av och att hon mådde bättre av att prata med nån som var i samma situation. Jag log av känslan att hon hade det bra.
Maya kom tillbaka, skakandes med sina händer, antagligen för att dom skulle torka, och satte sig bredvid mig igen.
”Så...” Började jag ”Du har förlorat din syster?”
Maya tittade upp på mig. Hon nickade kort och svalde sen hårt.
”Jag med” Sa jag kort
”Kom” Sa Maya och reste sig upp ”Vi sätter oss hä borta”
Jag nickade och reste mig upp. Vi gick bort till ett hörn, som verkade vara ett litet kök. Det var det ett bord, två stolar och ett litet pentry. Vi satte oss vid varsin stol, mittemot varandra.
”Min syster var så fin” Började Maya
”Min med, hon betydde allt för mig” sa jag och kämpade för att tårarna skulle stanna innanför ögonlocken
”Vad hette din syster?” Frågade Maya
”Saga, din då?”
”Elsa” Jag såg att hon inte kunde hålla tårarna längre
”Jag och Saga stod varandra väldigt nära” Sa jag
”Jag och Elsa med” Sa hon ”Mamma och pappa har varit osams väldigt mycket så jag och Elsa har sökt skydd hos varandra”
Hon kunde inte hålla sig längre, en tår började saka rulla ner för hennes kind.
”Din syster blev bara sex år va?” Frågade jag svagt
”Ja” Hon nickade sakta ”Din då?”
”Åtta” Nu rullade det även ner en tår på min kind
Jag vände blicken mot pentryt. Det stod fika på diskbänken. Det låg även en liten lapp där. Jag reste mig upp och gick fram
”Ta gärna fika/Personalen” Stod det
”Vill du ha?” Frågade jag och vände mig mot Maya igen
”Visst” Ett svagt leende kom fram ur henne igen
Jag nickade och vände mig om igen. Jag tog fram 5 assietter och ställde på bordet. Sen tog jag fram 5 glas, fikat och cola.
”Det finns fika här om ni vill ha” Sa jag mot dom vuxna innan jag satte mig ner igen.
Maya hade redan börjat hälla upp dricka åt sig
”Vill du ha?” Frågade hon
”Ja tack” Sa jag och tog en bit av toscakakan.
Maya hällde upp till mig och tog själv en chokladboll. Dom vuxna kom och Mayas pappa började göra kaffe, eller han satte på vattnet, det andra var redan klart. Mamma och Mayas mamma tog varsin kaka och gick iväg till soffan igen. Mayas pappa tog två kakor, en som han började mumsa på medan han vänta på kaffet.
”PIIIP” Lät det från kaffemaskinen plötsligt och kaffet var klart. Mayas pappa tog kannan och 3 muggar och gick iväg till soffan, där lämnade han allting och kom sen tillbaka till diskbänken och hämtade sin assiett med den halvätna chokladbollen
och en hel bit av toscakakan. Sen gick han tillbaka till soffan och satte sig ner vid dom andra två.
”Vad heter dina föräldrar?” Frågade jag
”Mamma heter Karin och pappa heter Thomas” Sa hon efter att hon hade svalt slutet av chokladbollen ”Dina då?”
”Mamma heter Maria och pappa heter Dan” Sa jag ”Fast pappa ligger i koma just nu”
”Ojdå”
”Mamma, pappa och Saga var med i den där stora bilolyckan igår..” Sa jag och suckade
”Oj” Sa hon ”Din mamma klarade sig?”
”Ja” Sa jag och suckade ”Min syster dog och pappa vet vi inte”
”Oj” Sa hon ännu en gång
”Nå.. Har du några intressen på fritiden?” Frågade jag för att lämna ämnet, det var ju trots allt lite känsligt”
”Ja, jag tränar gymnastik och så sjunger jag lite” Sa hon
”Va?!” Utbrast jag ”Det gör jag med”
”Kul!” Hon skrattade ”Sjunger du bara covers eller egna?”
”Mest covers men har även hittat på några egna” Sa jag och log ”Det har kommit flera under tiden på sjukhus”
”Wow! Jag sjunger bara covers, men det är för att jag inte är bra på att skriva egna”
”Joo, det är du säkert, du måste bara hitta det inom dig” Sa jag och skrattade
”Har du nåt du kan sjunga nu?” Frågade Maya och log stort
”Hmm.. Ja, jag har en nu faktiskt” sa jag och fick direkt upp en låt i huvudet ”Vill du höra?”
”Jaa” Hon log
”Woow woow!” Maya stod upp och jublade.
Mamma, Karin och Thomas hade också kommit.
”Du har talang” Sa Karin och gav mig en kram.
Jag besvarade kramen. Mamma kom och gav mig en kram hon också.
”Du är så duktig” Mumlade hon i mitt hår.
”Tack allihopa” sa jag en aning högre
”Ska vi ika allihop vid soffan nu?” Frågade Thomas
”Abslout” Sa mamma och Karin i kör och vi gick allihop till soffan.
----
Hur var den? Komentera!
The Chance to dream - Del 3
”Miranda, vi är jätteledsna” Sa Emily
”Bara... Bara gå” sa jag och suckade djupt
Emily nickade och hon och Carson gick ut. Dörren stängdes och jag kunde äntligen gråta ut. Jag gröt och jag grät och jag grät.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag sov inge bra nästa natt. Alla tankar som fladdrade omkring, alla i min familj, inklusive mig själv, låg på sjukhus. Varav pappa låg i koma och min syster kanske inte ens var i livet. Hur kunde livet bara vända såhär? Från att jag nästan vann i Sveriges största gymnastiktävling till att jag kanske inte fick behålla hela min familj. Livet var fruktansvärt orättvist.
Tillslut lyckades jag iallafall sova 2 timmar, mellan 3 och 5. Resten av tiden var jag vaken.
Klockan tickade sakta framåt och vid 8-tiden kom äntligen Emily.
”Hej” Sa hon
”Hej...” Sa jag sakta
”Har du sovit nåt?”
”2 timmar” Sa jag igen, tyst och sakta
”Mycket tankar?” Frågade hon. Hon satte sig nu ner på sängkanten.
”Ja” Sa jag ”Får jag träffa dom?”
”Ja, din mamma är vaken och har inga större skador, förutom att hon är chockad. Men det kommer lägga sig så småningom”
”Okej, pappa? Min syster?” Frågade jag
”Än så länge får ingen gå in till dom förutom ordentligt skyddade läkare. Vartenda litet smuts kan göra så att dom inte vaknar” Sa hon med lägre röst
”Men... pappas läge var ju hanterbart igår?” Sa jag undrande och kollade snett på Emily
”Ja..” Sa hon bekymrat ”Men det har försämrats”
”Men.. Vad har ni gjort med Saga..?” Frågade jag
”Din syster har lagts i koma, allt för hennes egen säkerhet” Sa Emily igen, en aning bekymrad
”Koma?! Va?” Nästan skrek jag ”Tänk om hon inte vaknar
”Det finns ju alltid en risk, vad man än gör” Sa hon ”Och det är fifty fifty om hon vaknar eller inte...”
”Ni la henne i koma och det var mer chans att hon inte skulle vakna än att hon skulle det?!” Skrek jag
”Nej, det har jag inte sagt, det är lika stor chans på båda” Sa Emily lugnande
”Ta mig till mamma!” Sa jag med stressad
Emily reste sig upp
”Kom”
Jag nickade kort och reste mig upp jag också, jag började gå efter henne. Snart var vi framme vid en dörr som det stod ”Rum 158” på. Emily öppnade dörren och vi gick in. Rummet såg ungefär likadant ut som mitt, vitt överallt. Ett bord, en liten bänk, och en säng. På den låg mamma, för tillfället sovandes med två sladdar kopplade till sig.
”Mamma” Mumlade jag tyst och gick fram till henne. Jag drog lätt henne på pannan.
”Vill du vara själv med henne?” Frågade Emily och tog mig på axlarna.
”Ja tack” sa jag och log
Jag kände att Emily nickade och gick mot utgången. Dörren smälldes igen med ett litet ”Poff” och jag var ensam igen.
Jag drog henne på pannan en gång till. Mamma rörde på sig och la sig på sidan. Jag satte mig på kanten och lutade mig mot hennes bröst. Hon verkade sova djupt, hennes hjärta slog i lugn takt och hon andades normalt. Plötsligt flög det upp i huvudet, en låt som bara kom. Var var det Emily hade sagt? Var jag bra på att sjunga? Ja, jag var bra på att sjunga! Jag började nynna på låten, snart började jag även sjunga.
Mamma öppnade sakta ögonen
”Miranda?” Frågade hon svagt
”Hej” Sa jag och log
”Var det du som sjöng?” Frågde hon och log
Jag nickade
”Åhh Miranda” Sa hon hon och drog mig nära hennes bröst
Jag började smått gråta.
”Jag är så glad att du klarade dig” Mumlade jag mellan hulkningarna
”Åhh, jag med gumman” Sa hon och kramade om mig hårdare. Jag grät mer och mer.
Vi låg och kramades i kanske 20 minuter innan Emily plötsligt kom stormandes in.
”Saga har slutat andas!” Skrek hon med sin gälla röst.
Både jag och mamma reste oss upp hastigt.
”Va?!” Skrek vi båda
”Kom fort” Skrek Emily ännu en gång. ”Du behöver inte dom här sladdarna längre eftersom att du är vaken” Hon kopplade loss sladdarna från mamma och vi alla tre sprang iväg till det stora operationsrummet där det var säkert 15 läkare. I mitten var en bår, och där, där låg Saga, med hundratals sladdar kopplade till sig och 20 maskiner runt omkring. 10 av dom var andningsmaskiner. Emily stannade oss i dörren. Hon gick fram till dom andra och sa nåt som var omöjligt att tyda fram till ord. Hon kom tillbaka till oss.
”Ni får gå fram om ni tar på er detta, men rör henne inte” Sa hon och gav oss läkarkläder.
Vi tog snabbt på oss dom och gick fram. Vi stannade en meter ifrån båren. Där låg hon, våran lilla Saga. Den friska lilla tjejen som alltid varit så pigg och självständig, låg nu och andades med hjälp av ett tiotals maskiner. Det var helt ofattbart.
När vi hade stått och kollat på Saga i en halvtimme började alla läkare plötsligt springa runt, det vart fullständigt kaos. Jag och mamma vart knuffade bakåt mot dörren.
”Vaa... Vaa... Vad är det som pågår här? Fick mamma fram
Ingen svarade
”Vad är det som pågår?” Frågade mamma igen
Ingen svarade nu heller
Mamma ryckte tag i en tjej som gick förbi
”Vad är det som pågår? Det är faktiskt min dotter och hennes syster” Sa hon en aning irriterat
”Hon kan inte andas med maskinerna heller längre, det räcker inte” Sa tjejen och skyndade iväg
Nu stod alla runt henne och gjorde alla möjliga försök för att få Saga att andas.
”Det är hopplöst” Hörde jag en läkare säga ”Det kommer inte gå”
”Va?!” Nästan skrek jag, jag sprang fram till Saga's döda kropp. ”Du får inte dö, du får inte” Mumlade jag gråtandes i hennes hår. Mamma kom fram till mig, tog mig på axlarna och la huvudet i mitt hår.
”Älskade lilla vän” sa hon tilll Saga som låg där så fint med sitt blonda hår och kläderna som hon alltid hade på sig när hon åkte till morbror, den rosa tröjan med Hello Kitty på och dn örkblåa jeanskolen och dom vita, mönstrade strumpbyxorna. Det var tungt att hon faktiskt hade lämnat oss, min lilla älskade syster...
----------------------------------------------------------------------
HUr var den? Komentera!
The Chance to dream - Del 2
Jag vaknade av något krispigt ljud från fönsterrutan. Jag satte mig upp och såg mig omkring. Mamma var inte där. Jag vände mig mot bordet igen. Ännu en lapp.
”Jag åkte hem en stund. Pappa skulle komma vid fem. Puss”
Jag vände mig om mot den stora, vita klockan på väggen. Kvart över 4. Pappa kommer om 45 minuter.
Jag hörde det skrapande ljudet igen. Jag reste mig upp och gick fram till fönstret. Jag drog bort gardinen och såg en man, kanske 40 år, stå och tvätta fönstret. Han fick först en chockad min, jag måste ha sett hemsk ut, men vinkade glatt. Jag log smått och drog för gardinerna igen.
Jag gick fram till bordet igen och satte på musik på datorn och nynnade till en stund. Snart började min mage kurra. Jag reste mig upp och gick till den lilla cafeterian. Det var Emily som stod i kassan.
”Hej sötnos” Sa hon och log mot mig
”Hej” Sa jag och log mot Emily medans jag tittade vad om fanns.
”Visst kan jag äta allt?” Frågade jag
”Jadå” Hon log mot mig
Jag fortsatte kolla runt en stund innan jag tillslut bestämde mig.
”En baguette, en Scweizernötchoklad och en cola tack” Sa jag och tog fram plånboken
”44 kronor” Sa Emily medan hon tog fram sakerna.
Jag gav henne en femtiolapp och fick 6 kronor tillbaka.
”Tack” Sa jag och gick tillbaka till mitt rum. Jag satte mig i sängen och åt baguetten. Den verkade innehålla smör, gurka, paprika och ost. Den slank ner ganska fort. Jag öppnade colan och drack lite av den.
Sen vände jag mig om mot bordet och satte på Selena Gomez låt Who Says. Jag öppnade chokladen och började tugga på den. Jag nynnade sakta på den.
Snart började jag även sjunga. Jag var så inne i låtarna att jag inte märkte att Emily kom.
”Hej” sa hon efter en stund
Jag vart först chockad
”Ehhmm, hej” Sa jag försiktigt och stängde av musiken. Jag hade nu bara 2 rader kvar av chokladen.
Hon satte sig på kanten av min säng.
”Du sjunger jättebra!” Sa hon och log
”Va?!” Sa jag chockat. Hade hon hört mig. Vad pinsamt. ”Neej, gör absolut inte” sa jag sen
”Jo” Hon log mer mot mig nu.
Jag skakade på huvudet
Snart kom det in en ny kille. ”Carson” Stod det på hans namnbricka, så jag antog att han hette det.
”Hej” Han sträckte fram handen. Jag tog emot den och skakade den lätt.
”Sätt dig ner Cars” Sa Emily med en liten suck. Carson satte sig ner fort.
”Jo” Började Emily ”Det är så att vid 12 i förmiddags så inträffade det en väldigt stor bilolycka, minst 15 personbilar och 3 lastbilar krockade utanför Solna.”
”Solna, Solna...” Mumlade jag för mig själv. Min morbror bor ju där. Mamma, pappa och min lillasyster skulle ju dit sen.
”Är mamma och pappa inblandade!?” Sa jag förtvivlat
”Vänta lite” Sa hon ”Hittils har man hittat 57 perosner, varav 17 bekräftats döda.”
”Är mamma och pappa inblandade?” Frågade jag ännu en gång.
Emily bara fortsatte
”Av dom 17 är det 10 barn, 3 spädbarn, resten mellan 8 och 14”
”Är mamma och pappa inblandade!?” Skrek jag
”Ja, din mamma, pappa, lillasyster och hund är inblandade” Sa Emily sen
Jag vart i chocktillstånd.
”Va?!” Fick jag fram ”Hur är det med dom?”
”Din hund, Fritt, ligger på Karolinska djursjukhuset och din mamma ligger i värmerummet just nu. Hon var iskall efter krachen, din pappa har fått en kraftig koma och ligger på intensiven med ständigt övervaknig.
Jag bleknade
”Min syster då?”
”Hon.... Hon...” sa Emily och stammade
”Hon vad?”
”Hennes läge är kritiskt, vi vet inte om hon kommer klara sig...” Emily tog en paus
Jag fick en chock till. Dom visste inte hur min lillasyster mådde. Det var hemskt. Jag har alltid stått nära min syster och så vet dom inte om hon är död....
”Miranda, vi är jätteledsna” Sa Emily
”Bara... Bara gå” sa jag och suckade djupt
Emily nickade och hon och Carson gick ut. Dörren stängdes och jag kunde äntligen gråta ut. Jag gröt och jag grät och jag grät.
---
Hur var den? Komentera vettja
Länkbyte (Igen)
http://www.fotoniique.blogspot.com/
Fick dock inte till länken så ni får kopiera ^^
Länkbyte
Gör ett länkbyte nu med en tjej som heter Hanna. Hon har en jättefin blogg om Justin Bieber.
Verkligen värt att kolla.
Hanna
The Chance To Dream - Del 1
”Miranda, Miranda” Jag öppnade svagt ögonen.
Jag såg mig omkring. Allting var vitt.
”Va..var är jag?” Frågade jag sakta
”På ett sjukhus.” Jag hade nu kommit fram till att det var mamma jag pratade med.
”Varför?” Jag satte mig omkring och utforskade rummet ytterligare. Jag hade någon konstig maskin i näsan.
”Du slog i huvudet när du gjorde volten på plinten” Sa hon. Hon satt på sängkanten.
Två läkare kom in, en tjej och en kille.
”Emily” Tjejen sträckte fram handen mot mig. Jag tog emot den
”Miranda” Sa jag sakta
Killen kom också fram
”Robert”
”Miranda” Sa jag ännu en gång
”Vi ska göra en ny röntgen av ditt huvud och kolla igenom en sista gång. Det ser ut som att du har fått hjärnskakning” Sa Emily och började rulla ut min säng. Mamma gick efter och höll mig i handen.
Vi kom snart in i en mörkt rum. Jag lades på en bänk och fick en krage runt halsen. Sen gick alla ut ur rummet. Snart hördes ett klick och jag var klar. Jag lades på sängen igen och rullades tillbaka i mitt rum.
”Vi kommer snart tillbaka med resultatet” Sa Doktor Robert och han och Emily gick ut.
”Sov lite” Mamma strök mig på pannan
”Okej” Det gick fort att somna. Efter 3 minuter sov jag som en stock.
–
Jag vaknade 1 timme senare. Mamma satt och pratade med Emily och Robert i andra änden av rummet.
”Mamma?” Sa jag sakta
Alla tre huvuden vändes mot mig. Snart var alla hos mig.
”Vi har fått provsvaren” Började Emily
”Det ser ändå ganska bra ut” Fortsatte Robert ”Men du har fått en värre hjärnskakning och kommer bli kvar på sjukhuset i ungefär en vecka till”
Jag svalde och nickade kort
”Du behöver vila mycket nu” Emily log mot mig
”Vi ska nog gå nu” Hon gick mot dörren ”Vi finns om du behöver något”
Jag somnade om strax efter det och sov resten av dagen.
–
Jag vaknade vid 9 nästa morgon. Mamma var inte där. Jag vände huvudet mot bordet bredvid för att dricka lite vatten. Jag tog en klunk och ställde sen tillbaka glaset. Då såg jag en lapp.
”Miranda” Stod det på framsidan. Jag tog upp den och började läsa
”Hej gumman. Jag åkte till affären och köpte lite frukostgrejer. Är tillbaka innan halvtio. Puuss mamma”
Jag ryckte lätt på axlarna och lade tillbaka lappen. Jag gick på toa.
När jag kom tillbaka in i rummet stod mamma med två kassar i handen bredvid sängen. Jag log och lade mig i sängen igen.
”Jag köpte lite frukost. Första morgonen på sjukhuset ju” Sade hon
”Jo, ja” Sade jag och log
”Jag köpte ägg, vill du ha?”
”Jag tack” Jag satte mig upp i sängen och la en kudde bakom ryggen.
Mamma log
”Jag går och kollar om dom kan koka två stycken” Hon försvann snabbt iväg och jag var ensam igen.
Jag såg mig omkring i rummet. Ganska tråkigt, vita väggar, en tavla med nån konstig sjö på en av dom. En liten diskbänk med några skåp. Mörka golv. Ett bord i andra sidan bordet och min säng, en vit säng, med vita lakan på.
Jag stördes ur mina tankar när mamma kom in med äggen. Jag satte mig upp, ännu mera rät och drog fram bordet över mig. Jag älskade bordet. Det var som en bricka som man kunde justera höjd på. Men den hade
inga ben. Så man kunde dra den över sig. Som nu, jag kunde sitta kvar i sängen fast ändå ha ett bord. Den var jätterolig.Mamma skrattade åt min min.
”Vadå?” Frågade jag och skrattade
Jag fick äggen på en tallrik. Mamma gjorde även en macka som hon skrev MC på. Mina initialer.
”Juice?” Frågade hon
”Visst” Svarade jag, fullt upptagen med mitt ägg
Hon skrattade lite till.Jag åt upp min frukost. När jag var klar gav jag tallriken till mamma och skjutsade undan bordet, lade mig tillrätta och
vilade
------
Vet att den vart lite kort...
Hur var den? Komentera!
The chance to dream - Handling
"Du klarar det här nu" Mattias, min tränare är alltid så säker på att jag ska vinna. Ändå gör jag nästan aldrig det. Det är Minya Sjö. Min största fiende. Hon vinner alltid. Jag kommer tvåa.
Jag drack några klunkar vatten, gav den till Mattias och rättade till dräkten.
"Plats" Ropade domaren och jag gick till min startposition framför plinten.
Jag skakade av mig och tog sats
"Tre, två, ett, KÖR"
Jag sprang iväg mot plinten
SMOCK
----
Vad tycker ni? Jag vet att den var kort men del ett är ganska lång.
Komentera
Välkommen
Jag är en 11-årig tjej som älskar gymnastik.
Jag tänkte skriva en novell om Miranda Cosgrove.
Den handlar om hennes gymnastikliv. Dock händer det en sak och hon kommer på sången istället.
Tänkte göra så att jag lägger upp lite bilder mellan texterna. Blir det bra?
Komentera
Lägger upp början strax
Det är Copyright i hela designen. Designen är gjord och kodad av 
