The Chance to dream - Del 7
”Tack” Sa jag och nickade
Jag åt snabbt upp min frukost och sprang sen och gjorde mig iordning.
Dagen gick rätt segt. Jag satt för det mesta i soffan för mig själv och funderade. Jag ville ju så gärna. Men samtidigt, mamma var rädd om mig, jag var den enda hon hade kvar förutom pappa som låg i koma och troligen inte skulle klara sig... Ja, det var mycket tankar. Jag kände mig lite egoistisk när jag bara tänkte massa tankar om hur synd det skulle vara om mig om jag inte fick, det var ju faktiskt inte mest synd om mig just nu. Mamma som för bara ett halvår sen förlorat båda sina föräldrar plus syster och systerdotter i en bilolycka. Sen att hon förlorar en dotter och mannen och nästan sig själv. Herregud vad jobbigt.. Jag hade inte tänkt på det. Gud vilken hemsk dotter jag var.
”Mat!” Ropade Thomas ändå till slut efter en lång dag av en massa funderingar
Jag slog ihop skrivblocket och gick in och la det i min väska innan jag satte mig vid bordet. Jag tog mat som idag var Pasta
Carbonara. Jag började snabbt äta medan dom andra tog mat.
”Jaha” Började mamma efter en lång stund ”Miranda”
Jag ryckte till och såg upp mot mamma
”Va?” Sa jag försiktigt ”Ja, jag är med” Sa jag sen snabbt när mamma kollade på mig med den sura minen
”Jag har under dagen funderat på det här med skivkontrakt” Började mamma sen
Jag nickade kort
”Jag har efter en massa funderingar och prat med Mayas föräldrar tagit ett beslut”
Jag svalde hårt. Mamma kollade allvarligt på mig. Snart byttes den minen till ett leende
”Det klart du får ta det!” Sa hon
Jag rusade upp och kramade mamma ”Tack tack tack!” Sa jag
”Haha, varsegod!” Sa hon och log
Jag satte mig ner igen och åt upp snabbt upp maten.
”Jag går och mejlar dom” Sa jag och tog undan tallriken.
Jag gick in till datorn och började skriva mejlet
”Hej!
Jag har nu funderat ett tag på erat alternativ om ett skivkontrakt och jag har nu kommit fram till ett beslut tillsammans med min familj och vänner. Ja, jag vill jättegärna ha ett skivkontrakt. Ja, jag tackar alltså ja.
Det vore bra om ni hörde av er så snarast som möjligt om ni fortfarande har lust. Om ni vill ha några röstprover eller något så kan ni mejla det också. Har nämligen några låtar på lager just nu.
Det var väl det
/ Miranda”
Och skicka! Så klart. Jag lutade mig bakåt och log stolt.
------
Jo, jag insåg att del 7 vart jättekort! Och ska jag vara ärlig så har jag inte haft lust, eller ork till att skriva. Men jag fick ändå ihop en kort del 7. Men jag har bestämt mig för att lägga denna på is ett tag (och Josefine, den blir blöt om vi lägger den på vatten). Jag kommer skriva när jag får lust. Kommer absolut inte avsluta den men delarna kanske kommer med lite större mellanrum. Bara så att ni vet det. Självklart ska jag försöka så gott jag kan (:
Jätteroligt när ni komenterar, verkligen, älskar det!
När kommer nästa kapitel?